17 feb, 2021

Kurs i psykisk livräddning!

2021-02-17T22:53:51+02:00 2021-02-17|

ÅSS tipsar om: Suicidprevention i Väst har nu möjlighet att under våren 2021 erbjuda föreningarna i i Göteborg och Västra Götaland kostnadsfria utbildningar i Psykisk livräddning. På grund av rådande omständigheter kan vi också erbjuda utbildningen digitalt. Ni som arrangör står för marknadsföring, lokal och anmälningar. Stödet räcker till ett begränsat antal utbildningar och det är först till kvarn som gäller.

Dagtid den 24 mars klockan 13.16
Kvällstid den 14 april klockan 17-20
Anmäl er genom agneta@gfc.se, så skickas du en deltagarlänk

3 dec, 2020

Nytt beslut gällande vår verksamhet!

2020-12-03T01:17:46+02:00 2020-12-03|

Vi vill nu meddela att, på grund av restriktionerna gällande COVID-19, fortsätter vi att hålla våra fysiska möten stängda och nytt beslut kommer att tas i slutet av januari.

Men glöm inte att våra digitala grupper finns så vill ni delta i Öppet hus, ungdomsgruppen, självhjälpsgrupp eller anhöriggruppen så finns vi fortfarande till för er.

Vi kan inte möta våra kära medlemmar just nu på det sättet vi vet att människor behöver och som vi önskar, men vi finns alltså kvar digitalt. Hör av er till vår mail eller telefonjour för att delta.

Adventshälsningar från ÅSS styrelse och personal

7 dec, 2016

En ÅSS-medlems tankar kring juletid

2016-12-07T15:02:00+02:00 2016-12-07|

Häromdagen vaknade jag av att det var frost på bilarna utanför fönstret. Det är nästan så man börjar förnimma lite julstämning i luften sådana morgnar! 
Julen är väldigt laddad för mig. Jag har varit förälskad i juletiden ända sen jag var liten, för jag tyckte det alltid kändes som det låg något magiskt i luften kring december månad. Trots att jag inte är religiös på något vis kunde jag ändå känna vördnad inför julens intåg, för jag visste att det var en speciell tid för alla människor runt omkring mig.
I viss mån tycker jag det även idag. Familjen samlas, jobb och skola går ned på lågvarv och man får lov att ta en stilla paus och drömma sig bort i den varma kokong som är julfirande hemma hos mamma och pappa. Men ju fler år som passerar så kan jag oftare känna sorg över de som inte delar min inställning till jul. Det är som om känselspröten blir extra frusna och spröda när kylan lägger sig i landet, och det räcker ibland med att se ett barn vandra ensamt på stan för att jag ska bygga upp ett helt scenario där jag direkt antar att hon inte har några föräldrar och måste tillbringa julen ensam. Detta trots att det inte finns några som helst belägg för att så är fallet.

Julen är att hjälpa och finnas där för varandra. När vi omringas av de tusentals ljus som glittrar som stjärnor i träden och tittar över folkhavet med ulliga mössor som håller öronen varma får vi inte glömma en viktig sak: vi behöver värmas inifrån också. Att visa omtanke och le till en främling kan tina upp det mest ensamma och frusna hjärta, och om det är allt som krävs kan man fråga sig varför man inte gör det oftare?

Vördnad inför julen bör sträcka sig till vördnad för alla människor vi har runt omkring oss varje dag, för vi vet inte vilka strider de själva kämpar med inombords. Är det inte beundransvärt att kanske den personen i vår närhet som lider mest inombords ändå alltid lyfter stämningen för alla människor runtomkring, och alltid får främlingar att känna sig välkomna? Och är det inte beundransvärt att vissa människor kämpar vidare trots de motgångar de möter kanske varje gång de går utanför dörren? Jag vill dela min julstämning med alla dessa människor som kämpar, och bli bättre på att berätta för dem hur mycket jag ser upp till dem. Samtidigt vill jag erbjuda ett leende och omtanke till främlingen bredvid mig på spårvagnen som kanske känner precis samma känslor som jag gör inombords, trots att varken hen eller jag kanske någonsin kommer få reda på det.
24 nov, 2010

Öppet hus på Ångestsyndromsällskapet

2010-11-24T18:25:00+02:00 2010-11-24|

Mona från ÅSS skriver:

Skulle du önska att du kunde gå någonstans och träffa andra även när du inte mår så bra? Stunder när ångest gör att det känns som om du inte kan eller klarar av att vara med andra – fast du samtidigt längtar efter sällskap, längtar efter att vara lite mer ute i världen, se andra och prata lite eller bara sitta tyst och lyssna på när andra pratar? Ett kravlöst ställe där man får vara precis som man är – men där ändå de som är där vet hur det kan vara när man känner sig orolig, ångestfylld eller nedstämd. Ett ställe där man bara får vara utan att prestera och dit man inte behöver anmäla sig i förväg.

Då tror jag att vårt ”Öppet hus” som är öppet mellan klockan 17 och 20 varje torsdag året om, oavsett om det är helgdag eller inte, kan vara något för dig. Adressen är Ångestsyndromsällskapet, Järntorget 7, 3 tr.

På ”Öppet hus” har två värdar till uppgift att ta emot den som är ny och som vill prata enskilt en stund. Som ny vill man kanske första gången bara komma in och se hur det ser ut eller bara ta en fika – och det är helt ok. Det är vi som är där som gör kvällen till vad den blir – här finns inget färdigt program som ska uppfyllas. Ibland pratar vi om det som rör ångest och/eller depression – ibland handlar samtalen om helt andra saker i livet. En del pratar mycket – andra är tysta – precis som det ofta är i livet.

Det är skönt att veta att vad samtalen än handlar om så vet alla på ”Öppet hus” hur det kan vara att inte må så bra som man önskar. Alla har egen erfarenhet. Den vetskapen är värd mycket och gör att man känner sig mer avslappnad och trygg.

Kom ihåg: du är inte ensam! Varmt välkommen!

Mona Ringebrand – ofta en av värdarna
Ångestsyndromsällskapet i Göteborg

Img_2545Img_2547Img_2571Img_2577Img_2579