Paniksyndrom

Människans sympatiska nervsystem har en fantastisk förmåga att på bara någon hundradels sekund mobilisera vår kropps krafter så att vi i hotfulla situationer kan strida, fly eller låtsas vara döda. Vår förmåga att känna instinktiv fara i olika situationer och agera blixtsnabbt har skickats vidare via våra gener genom generationer ända sedan vi levde på savannen i Afrika och hotades av sabeltandade tigrar och giftiga spindlar.

Den som lider av paniksyndrom (upprepade svåra ångestattacker) har någon gång drabbats av en första panikattack (de flesta minns exakt när och var), som kommit plötsligt och utan att man förstått varför. Den som till exempel utsätts för ett rån har inte svårt att förstå sin ångest- eller panikreaktion, men den som reagerar med en plötslig panikattack hemma i soffan efter flera års stress har förstås svårare att se kopplingen, blir i regel rädd för panikreaktionen och tolkar den som tecken på allvarlig kroppslig eller psykisk sjukdom. Man har alltså omedvetet aktiverat sitt sympatiska nervsystem
och blir vettskrämd av symptomen. Många människor åker akut till sjukhus när de får sina första panikattacker.