Jag tänker på hur oerhört gärna våra hjärnor vill sätta etiketter på saker, dela in dem i fack för att känna att vi har koll på dem. Och det är väl i och för sig en himla tur att våra hjärnor kan bearbeta så mycket information och sortera alla intryck på något sätt. Men förlitar vi oss inte lite för mycket på det där ibland? Tro inte på allt du tänker, har någon sagt. Och jag tror att det kan vara väldigt nyttigt att försöka se att man inte fullt ut är vare sig det man tänker eller det man känner.
Att man inte ska köpa allt som huvudet och kroppen säger till en, utan vara lite självkritisk, men att det inte betyder att man ska sluta lyssna och känna. Ingen mår bra av att ignorera sina egna upplevelser, impulser, förnimmelser och inre röster. Däremot tror jag att man kan må bra av att ibland sänka volymen en aning, och låta allt det där som pågår inuti få finnas men utan att ge det all sin uppmärksamhet och sin blinda tro. Man kan vara närvarande i det man upplever utan att försvinna i det.
Att i den mån det är möjligt använda sig av sin hjärna och sina känslor, istället för att de tvärtom använder dig, kontrollerar och definierar vem du är.
Bob Hansson skriver t.ex. om hur tanken om att man har en ”kris” kan vara lömsk, eftersom den ”skapar en falsk känsla av koll på läget”. Man vill desperat ha ett ord, en etikett, för något obehagligt man känner och när man hittar det blir man lugn, men bara tillfälligt. Paradoxalt nog är det ofta just de störande tankar och känslor som man tror allra mest på och påverkas allra starkast av som man med alla medel försöker få bort och bli av med.
Bob skriver: ”Vi vill inte uppleva negativa känslor. Vi tror att de är där av ett misstag, att de egentligen inte ska ingå. Vi vill minimera. Vi blir som nazister, men det är inte främmande människor vi bygger ugnar åt, utan till vissa av våra egna tillstånd.”
Det är verkligen inte lätt att vara människa. Det är en sådan hårfin linje mellan att ge upp och att släppa taget, mellan att vara i det svåra och att låta det sluka en helt, mellan att resignera och acceptera. Kanske kommer man aldrig att lära sig skillnaden fullt ut. Kanske är det så det ska vara. Tyvärr uppmuntrar vårt samhälle oss ständigt att definiera, etikettera och framförallt värdera saker. Som bra eller dåliga, nyttiga eller onyttiga, vackra eller fula, onda eller goda… Kan inte saker ibland bara få vara?
Dagens reflektioner får avslutas med några fler tankeväckande ord av Bob Hansson:
”Och det händer något i mig då, när jag inte klamrar vid tanken att jag har kris, när jag inte försöker tänka ut strategier för att bli av med den, när jag inte försöker förklara varför min energi är lägre än vanligt och tvivlen fler, utan bara upplever även detta.”
Med önskan om en fin vecka,
Vimbai
