Det blev inga fredagsbetraktelser i fredags eftersom jag och mina kollegor hade fullt upp att handla och förbereda inför julfesten. Dessutom har ju Mona lagt ut ett par fina inlägg här i bloggen. Men ville bara säga hej såhär på måndag kväll och tacka alla som var med på årets julfest och gjorde den så mysig.

Jag skriver mer igen på fredag!

Ha en fin vecka,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

          Igår kväll hade jag min spelning och den blev både mysig och lyckad. Några ÅSS:are satt i publiken, vilket var väldigt roligt. Nervositeten hade slagit till kvällen innan, vilket var mindre roligt, men väntat. Rampfeber kan verkligen kännas precis som ångest, och är väl någon slags ångest, fast det gäller en sådan specifik sak. Just när jag är mitt uppe i den känslan kommer alltid frågan: Är det verkligen värt det? Är det värt att må såhär för att få uppträda med min musik? Men när jag sitter där på scenen sen och efteråt när det är över, så blir svaret alltid ”JA!”. Det är skönt åtminstone.

         Jag tror att detta är en fråga många av oss med ångest får ställa till oss själva då och då. Det kan egentligen handla om vad som helst där man utsätter sig själv för något som skapar ångest och oro. Är det värt att känna ångest en stund för att sedan känna tillfredsställelsen av att ha genomfört det som känns svårt? Om det är det kanske exponering är positivt även om det är kämpigt. Sen att man i huvudet tycker att något är värt det behöver ju inte göra det lättare i kroppen. Men det kan i alla fall ibland vara ett bra riktmärke för att veta vad i livet man tycker är värt att kämpa lite extra för. 

          Allt detta får mig att tänka på musikern Lars Winnerbäck, som varit ganska öppen med att han kämpat med panikattacker, ångest och låg självkänsla. I dokumentären Med solen i ögonen berättar han att han en gång till och med tvingades ställa in en spelning i sista sekund (när han stod bakom scenen) för att han hade så mycket ångest. Men ändå har han inte gett upp musiken som han brinner för. Jag kan varmt rekommendera den filmen, den inspirerade åtminstone mig.

          Här på föreningen har vi i veckan haft årets sista föreläsning (vad märkligt det känns att skriva det). Vi fick besök av Ingvar Karlsson som pratade om Posttraumatiskt stressyndrom (PTSD), och många kom för att lyssna. Vi har även haft avslappningsgrupp, 50+träff, 55+träff,
ungdomsträff och Öppet Hus på föreningen.

          Innan jag säger hejdå för den här veckan vill jag återigen slå ett slag för vår julfest som hålls om exakt en vecka, fredagen den 10 december. Sista anmälningsdatum är nu på måndag, så se till att anmäla dig om du fortfarande funderar på saken. Jag är säker på att det kommer att bli en riktigt mysig och trevlig kväll, med god mat och gott sällskap. Välkomna! Mer info hittar du på hemsidan (www.angestgoteborg.se).

           Med önskan om en mysig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

         Londonresan blev mer än lyckad. Jag laddade mina batterier trots att jag gjorde väldigt mycket under de dagar jag var borta. Saker har känts motiga på sistone och att komma iväg såhär var nog precis vad jag behövde just nu. Självklart löser sig inte allt bara för att man åker bort några dagar, men jag kom i alla fall tillbaka med lite mer energi och glädje, som jag hoppas kan få hålla i sig.

          Jag tycker att det är svårt ibland det där med att veta varför man mår bättre eller sämre olika dagar. Ibland kan man hitta orsaker och faktorer men ibland kan det kännas nästan som en gåta. Själv tycker jag oftast att det underlättar om jag kan hitta någonting att peka på när det känns extra tungt. Det blir liksom lättare att ha tålamod och förståelse med mig själv och försöka vara snäll mot mig själv. Det blir även lättare att tro på att det kommer vända. Men jag försöker vara snäll mot mig själv även de dagar då jag mår dåligt utan att riktigt veta varför. Och när jag mår bra utan att veta varför försöker jag verkligen att njuta av det, även fast det är lätt att istället fastna i analyserande-fällan.

          I veckan har vi julpyntat på ÅSS och till och med fått upp granen. Vi har även hunnit med en fullsatt föreläsning om Mindfulnessbaserad Stressreduktion (MBSR) samt filmkväll som ungdomsaktivitet, då vi såg Hitchcocks klassiker Fåglarna. Och igår kväll var det som vanligt Öppet Hus på föreningen, det var välbesökt vilket alltid är roligt. I veckan har vi också fått ut julfestinbjudan som jag hoppas att ni medlemmar nu fått hem i brevlådan. Info finns även på vår hemsida (www.angestgoteborg.se).

          Det där om att detta skulle vara den kallaste vintern på 100 år känns inte alls otroligt just nu. Eller har jag bara förträngt hur kallt det brukar bli här? Hursomhelst är det verkligen ruskig kyla i Göteborg nu! Det gäller att pälsa på sig. Men det är åtminstone vackert tycker jag, särskilt som idag när solen lyser på snön och himlen är blå.

          Igår kväll var jag på bio med min pappa och såg komedin Due date, den bjöd på många skratt, vilket var härligt. Jag kan rekommendera den om du gillar lättsmälta komedier, jag skrattade som sagt mycket i många scener (även om andra kändes mindre roliga). Nu ska jag snart hem och börja pynta där hemma. Jag ska även öva på mina egna låtar eftersom jag ska uppträda med en del av dem nästa torsdag på Röda sten, det känns pirrigt men roligt.

          Du vet väl om förresten att ÅSS Göteborg finns på Facebook? Välkommen att besöka oss även där!

          Med önskan om en mysig helg och en trevlig 1:a advent,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

          Som ni kanske märkt har nu julbelysningen tänts i Göteborg och en hel del affärer har börjat julskylta. Vissa tycker att det är för tidigt och andra tycker det är lagom. Själv tycker jag att det är underbart med vackra lampor som lyser upp i vintermörkret, resten får dock gärna vänta lite till för min del. Hemma hos mig får nog elljusstakarna stå kvar i skåpet fram till 1:a advent tror jag : )

          Ikväll åker jag till London med min mamma och blir borta några dagar. Där hoppas jag att så mycket som möjligt av julbelysning och julskyltning kommit upp eftersom jag aldrig sett London vid den här tiden på året förut. Det ska bli avkopplande och roligt att komma iväg lite hoppas jag.

          Idag avslutar jag med en liten dikt av Carl Jonas Love Almqvist, skriven 1849. Den kanske värmer lite i vinterkylan. Något annat som förhoppningsvis kan inge varma och härliga känslor är ÅSS Göteborgs julfest som går av stapeln den 10 december, inbjudan till den får ni medlemmar inom en inte alltför avlägsen framtid. Låt oss tillsammans göra årets julfest lika mysig som förra årets!

Du går icke ensam

Om bland tusen stjärnor
någon enda ser på dig,
tro på den stjärnans mening,
tro hennes ögas glans.

Du går icke ensam.
Stjärnan har tusen vänner;
alla på dig de skåda,
skåda för hennes skull.

Lycklig du är och säll.
Himlen dig har i kväll.

           Och med den hjälpen av poeten Almqvist vill jag även säga att jag tror att hur ensam man än kan känna sig så finns det alltid något slags stöd och hjälp att söka – och få – även om det ibland känns både svårt att tro på och svårt att finna. Och vilken situation du än befinner dig i, finns det alltid andra människor som befunnit sig i eller befinner sig i (eller kommer befinna sig i) en liknande situation. Ingen annan kan veta exakt hur just du känner och tänker men glöm ändå inte att vi människor har så oerhört mycket gemensamt, mitt i alla våra olikheter.

          Med önskan om en mysig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!