Idag för en vecka sedan hade som tidigare nämnts föreningen sin julfest för i år. Festen hölls i Repslagaregården i Masthugget och blev lyckad. Vi var drygt tjugo deltagare som tillsammans åt god julbuffé och sötsaker, lekte lekar och umgicks. Jag och mina kollegor som hade handlat och lagat mat, samt gjort i ordning i lokalen stor del av dagen, var väldigt trötta när kvällen var över, men även nöjda. Jag hoppas att ni medlemmar som var med också kände er nöjda med kvällen!

           Dagen efter julfesten gick jag och en kompis och såg sista föreställningen av Klaras resa på Stadsteatern. Mina kollegor var och såg den för ett antal veckor sedan men det var samma kväll som jag flög till London så då missade jag den. Hursomhelst handlar pjäsen om en ung kvinnas långa väg in i – och ut ur – psykisk ohälsa till största del präglad av psykossjukdom, och om hur hennes omgivning hanterar och är delaktiga både i hennes insjuknande och tillfrisknande.

           Klaras resa har fått många positiva recensioner och särskilt Nina Zanjani som spelade huvudrollen har överösts med beröm, vilket jag verkligen förstår. Jag var på det hela nöjd med teaterbesöket – särskilt med scensättningen och skådespelarinsatserna – även om jag tycker att berättelsen i sig hade en del svaga punkter.

          Förra veckan gick jag på en föreläsning anordnad av Gymnasieskolans Ungdomsmottagning, Humlan. Föreläsningen hölls av barn- och ungdomspsykoanalytikern Christopher Gibson som med hjälp av sin egen fiktiva berättelse om tre ungdomar berättade om hur olika familjesituationer och personlighetsdrag kan göra att ångest tar sig olika uttryck – exempelvis i form av utagerande, invändhet och/eller självskadebeteende.

          Vissa delar av denna nästan tre timmar långa föreläsning passade inte riktigt mig, men jag tog ändå i slutändan med mig väldigt mycket från den här eftermiddagen; bl.a. tre sidors anteckningar som jag renskrivit idag! Gibson pratade inte bara om hur mörka känslor och tankar kan påverka våra liv, han talade även om olika sätt att hantera detta mörker både inom oss själva och hos andra. En sak han sade som särskilt fastnade var detta (fritt översatt från engelska): ”Ju mer du försöker stöta bort negativa känslor ifrån dig, desto mer kommer du leva i rädsla för att de ska återvända till dig”. (Alltså är det viktigt att sätta ord på och försöka våga vara i sina känslor, även de jobbiga).

          Nu ska jag hem och ha en lugn fredagskväll : )

Med önskan om en mysig 4:e adventshelg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg 

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!