Idag tänkte jag börja med att presentera mig själv lite grann. Jag är några år över 20 och bor i Majorna sedan 2001. Några av mina största intressen är musik, film, litteratur och resor. Jag spelar gitarr och skriver låtar, samt sjunger i band. Jag har arbetat på ÅSS Göteborg sedan augusti 2007, förutom några månaders avbrott för resande.

          Min allra första kontakt med ÅSS Göteborg skedde någon gång 2003-2004 när jag gick på gymnasiet. Jag hade då länge brottats med ångest och tidvis även depressioner. ÅSS blev ett oerhört stöd för mig, allra särskilt ungdomsgruppen, där jag blev en flitig besökare. Att få se och uppleva att jag inte var ensam samt börja förstå mina problem bättre, var två pusselbitar som betydde mycket för mig och som verkar spela en stor roll för många av våra medlemmar.

          ”Tänk att det finns något sånt här! Mitt i Göteborg!”, tror jag är en ganska vanlig reaktion. Om ännu fler visste om att den här föreningen faktiskt finns, kanske fler skulle våga tala om ångest vilket skulle kunna bidra till att minska den skam många känner över sina problem. Jag tycker att mycket går åt rätt håll i samhället när det gäller kunskapen om psykisk ohälsa, men det finns även sådant som gör mig ledsen och upprörd. Okunskapen och rädslan gällande psykiska problem är fortfarande relativt utbredd, trots att så många är drabbade.

          Nyligen läste jag en undersökning utförd av Handisam (Myndigheten för Handikappolitisk Samordning) och NSPH (Nationell Samverkan för Psykisk Hälsa), rörande attityder mot psykisk ohälsa. Undersökningen visar bl.a. att ”över 25 % av allmänheten har helt eller delvis negativ inställning till personer med psykisk sjukdom eller psykisk nedsättning” (www.handisam.se)… Samtidigt kan nästan 90 % tänka sig att fortsätta relationen med en vän, om denne drabbades av psykiska problem. Det finns alltså både oroande och glädjande tecken.

          Har ni förslag på hur vi på ÅSS ska nå ut till fler människor? Förslag på hur man kan arbeta för att minska fördomar och bryta tabun, både som individ och i grupp? ÅSS som förening gör redan en hel del ansträngningar i båda dessa frågor men det är alltid bra med nya infallsvinklar och tankespår. Hör gärna av er!

          Igår kväll hade vi som vanligt Öppet Hus på föreningen, dock med ny tid: kl 17-20. Kanske kommer det ta ett tag innan våra medlemmar vänjer sig vid förändringen… Snart, närmare bestämt den 16 februari, sätter vårens föreläsningar igång. Det känns spännande och jag tycker att vi fått ihop en intressant blandning. Hoppas att ni också tycker det!

          Avslutar med ett personligt kulturtips: David Gray – brittisk singer/songwriter med säregen röst och poetiska texter. Sen så håller ju Göteborgs Filmfestival på i ytterligare några dar också…

Med önskan om en trevlig helg,

Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg.

 
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!

När snöblandat regn tagit herravälde över hela stan och allt är blött, kallt och grått är det lätt att önska sig till varmare breddgrader. Eller vilja dra ett täcke över sig och barrikadera sig inomhus. Man kan också uppfyllas av en stark längtan efter våren. Personligen kände jag någon slags blandning av dessa tre känslor i onsdags när jag drog upp rullgardinen på morgonen. Men jag bäddade inte ner mig igen utan gick ut och mötte världen trots att det kändes motigt. Och igår morse när jag vaknade sken solen och yttervärlden verkade både vacker och inbjudande. Det vill säga tills jag kom ut och nästan bröt benen av mig på grund av den förrädiska halkan…

Det slår mig att dessa tvära kast i den yttre världen skulle kunna vara en metafor för hur mycket den inre världen kan växla. Ena dagen – eller varför inte timmen – känns det mesta kanske hopplöst och tråkigt och kämpigt. Nästa känner man sig hoppfull och uppåt och full av energi. Ibland kan ju faktiskt humör, självförtroende etc. växla flera gånger under en och samma dag. Vissa gånger är det svårt att hänga med i svängarna. 

          Men jag skulle just idag vilja fokusera på det vackra som ändå ligger i alla dessa motsatser och variationer som både livet och världen på sätt och vis faktiskt är uppbyggda kring. Utan natt ingen dag, utan mörker inget ljus. Vi behöver motsatser för att kunna relatera till det mesta egentligen.         

          Några väldigt förenklade exempel; man tittar på tv och får på ett program man tycker är riktigt dåligt. Hur ”vet” man att det är dåligt? Jo, delvis för att man jämför det med och relaterar det till vad man faktiskt tycker är bra och kommer fram till att detta inte är lika tilltalande. Eller så kanske man äter en sallad som inte smakar riktigt som den ska. En förklaring till att man reagerar negativt skulle då kunna vara att man vet hur en sallad kan smaka när den är riktigt fräsch och god. 

          Ett sätt som vi människor handskas med den där stora frågan ”Vem är jag?”, är ju faktiskt att reflektera över vilka vi inte är. Fast många gånger hjälper den strategin kanske bara en bit av vägen. Det är ju fullt möjligt att vara väldigt klar över vad man inte vill men ändå inte kunna svara på vad man faktiskt vill.

          Många säger att man måste ha upplevt mörka stunder för att verkligen kunna uppskatta ljus och att prövningar gör en starkare. Jag tror att det kan vara så för en del människor, till en viss gräns, men det handlar då om ifall man hittar sätt att förhålla sig till det tunga. Jag tror inte att svåra upplevelser är en förutsättning för att kunna glädjas och utvecklas, men det kan vara en unik grund att bygga vidare på, om man får hjälp att finna funktionella sätt att hantera det hela på. När man är mitt inne i ångest och svårigheter kan man dock främst behöva stöd att ta sig igenom nuet.

          Nu ska jag runda av detta innan jag blir alltför långrandig eller vecklar in mig för mycket, för det är nog inte riktigt det som är meningen. Detta är mitt första fredagsinlägg för ÅSS Göteborg och det naturliga kanske skulle ha varit att börja med en presentation av mig själv och/eller något om syftet med att starta en veckoblogg. Men jag tänker att sådant finns det tid för senare. Nöjer mig med att avslutningsvis understryka att inget av det jag skriver är någon absolut sanning – finns det ens någon sådan? – utan helt enkelt några av mina reflektioner och tankar just precis här och nu. Här och nu är förresten ett spännande ämne i sig, kanske något att ta upp en annan gång…

Tack för ordet och hoppas vi ses på föreningen framöver (titta gärna igenom vårens program på www.angestgoteborg.se !)

Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg.

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!