Skärtorsdagsbetraktelser: Glad påsk!
Imorgon är det långfredag och då står kontoret tomt… Passar därför på att skriva några rader idag istället.
I helgen ska jag måla ägg, sminka kinderna röda, klistra fast silkespapper på påskris och skicka påskhälsningar till alla jag känner… funderar även på att klä ut mig till påskkäring och knacka dörr för att se om jag kanske kan samla ihop lite godis att äta vid påskbrasan.
Nej, förlåt, det där var inte riktigt sant! Bara ett försök från min sida att få till ett litet aprilskämt… Fast jag blir faktiskt en aning sugen på att pyssla nu när jag skriver detta… ; ) Min påsk ser ut att bli rätt så stillsam; jag ska försöka ta det lugnt, plugga lite och förhoppningsvis röra på mig en del… gärna ute i solen om den behagar tittar fram.
Oavsett om ni de närmsta dagarna ska äta påskmat, dricka påskmust och fira som bara den eller ni mest ser dessa dagar som ett välförtjänt tillfälle att koppla av, så hoppas jag att ni får en trevlig helg.
Glad påsk på er!
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!
Fredagsbetraktelser: Om självskadebeteende och stora känslor
På tisdag nästa vecka har jag varit skadefri i 3 månader. Jag känner mig faktiskt väldigt stolt! För er som inte är bekanta med begreppet självskadebeteende innebär ett sådant beteende alltså att man på något sätt medvetet skadar sin egen kropp, för att till exempel uppnå ångestlindring. Det är dock viktigt att komma ihåg att två personer som skadar sig själva kan ha helt olika anledningar till varför de gör det. En och samma person kan också börja skada sig av en anledning och fortsätta av en annan.
Jämför med exempelvis alkoholberoende. Två människor med alkoholproblem kan ha börjat dricka av helt olika anledningar. Personligen ser jag självskadebeteende som potentiellt beroendeframkallande och tycker att det kan jämföras med olika sorters missbruk. Och precis som annan missbruksproblematik kan självskadande vara mycket svårt att förstå sig på och ännu svårare att göra sig kvitt med.
Men nu skulle jag alltså ändå vilja fokusera på något positivt: att många faktiskt lyckas hålla upp med beteendet eller till och med att sluta helt med det. Jag ser mig själv som en ”nykter självskadare”. Jag vet inte till 100 % att jag aldrig mer kommer skada mig. Men jag vet att jag nu har klarat 3 månader och att jag är fast besluten att fortsätta kämpa för att förbli skadefri. Just nu består min drivkraft mestadels av envishet och jag tror att det är en kraft som kan räcka långt i många lägen!
Självskadare kan hittas både bland killar och tjejer och i olika åldersgrupper. Unga tjejer är dock den grupp som det oftast talas om i sammanhanget, och de verkar vara överrepresenterade. Känner du någon som skadar sig själv exempelvis för att uppnå ångestlindring eller har du själv problem med detta? Ge inte upp – det finns hopp! Mer information om ämnet kan du finna här.
Ska nu lämna ämnet självskadande men stanna kvar lite vid gruppen unga tjejer. I veckan var jag och två kollegor nämligen på en konferens om unga kvinnor/flickor och läkemedel. Det var en lärorik och tankeväckande konferens med flera seminarier. ”En liten bok om stora känslor” delades även ut till deltagarna. Boken kan läsas på nätet samt beställas (helt gratis!), du kan klicka på bokens titel för att komma till dess hemsida.
I helgen är det dags för ÅSS rikskongress i Karlstad och för första gången ska jag följa med. Känns spännande. Innan dess ska jag dock skriva en engelsk grammatiktenta (jag kombinerar mitt jobb på ÅSS Göteborg med högskolestudier på distans). Håll gärna tummarna för mig! : )
Ta hand om er och ha en härlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg.
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!
Fredagsbetraktelser: ”På tal om sommar…”
Ännu en vecka har gått. Påsken närmar sig med stora steg. Men det är grått ute och man kan undra vart den fina vårsolen tagit vägen. Vi får hoppas att den kommer tillbaka snart. Jag har redan så smått börjat drömma om sommar och grönska och solsken och grillning och bad…
På tal om sommar så är det ”bara” drygt två månader kvar till ÅSS Göteborgs sommarläger! Precis som förra året kommer vi att hålla till på gården Råddehult i Hultafors. Datum den här gången blir helgen 28-30 maj. Förra årets läger var riktigt trevligt och mysigt vill jag minnas, och vi har goda förutsättningar att få till ett minst lika lyckat läger i år! Lägret kan ses som ett tillfälle för våra medlemmar att komma bort lite från vardagen och umgås med varandra, vila och vara nära naturen. Vi utlovar även spännande aktiviteter såsom möjlighet att prova på qigong, paddling och annat kul.
Årets första nummer av ÅSS Emellan är på väg från tryckeriet till föreningen och vi ska försöka få ut den till er medlemmar under nästa vecka. Jag kan avslöja att det nya numret bland annat berör ämnen som sjukfrånvaro, begreppet lycka och en lite annorlunda slags opera…
Tack vare en kollega som hade fribiljetter fick jag i veckan chans att gå på en förhandsvisning av den svenska filmen Änglavakt. Jag tycker det är en film som både överraskar och berör. Hoppfull och till och med rolig mitt i det svåra. Det är kul med (svenska) filmer som vågar gå lite utanför mallen. Änglavakt har biopremiär idag på svenska biografer. Mer info om filmen kan du hitta här.
Vissa dagar känns det lite extra trögt att samla ihop ork och inspiration till att skriva en längre text. Idag verkar vara en sådan dag för mig… Så jag sätter punkt här. På återseende nästa vecka!
Med önskan om en trevlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!
Fredagsbetraktelser: Medveten närvaro och annat
I veckan kom en relativt stor grupp besökare till ÅSS Göteborgs föredrag om mindfulness, hållet av Mats Jacobson från projekt Columbus. Projekt Columbus är ett samverkansprojekt mellan Arbetsförmedlingen, Försäkringskassan, socialtjänsten och primärvården/psykiatrin, riktat mot unga vuxna som mår psykiskt dåligt. Är du intresserad av att veta mer om Columbus? Klicka här!
Jag har länge känt att mindfulness, eller medveten närvaro som det också kan översättas till, är ett på många sätt ovärderligt redskap i min personliga ångesthantering (ja, faktiskt i min hantering av känslor överhuvudtaget). Detta gör det även till en viktig faktor till mitt välbefinnande. För mig handlar medveten närvaro främst om att försöka vara närvarande i nuet snarare än att ständigt tänka på sådant som hänt och/eller skulle kunna hända i framtiden samt att medvetet registrera mina tankar och känslor och försöka se dem för vad de är – men inte alltid för den skull agera utefter dem eller bli helt uppslukad av dem. Jag har bland annat kombinerat det jag lärt mig om medveten närvaro med det jag lärt mig om ACT (Acceptance and Commitment Therapy) och tycker att dessa två ”läror” kan vara en kraftfull kombination.
Därmed inte sagt att dessa reskap passar alla människor eller att det går på en dag att ta till sig dem. De erbjuder inte heller någon universallösning på obehag och problem. Jag ser mindfulness mestadels som ett förhållningssätt som det kan ta ett tag att vänja sig vid och integrera i sitt liv. Men om det är något som stämmer överens med ens person och något man vill utforska mer, kan det bli ett slags stöd för att förstå och hantera olika saker i livet – kanske särskilt då ångest och andra obehagliga känslor.
För min del fungerar mindfulness ofta men långt ifrån alltid. Den senaste veckan har på olika sätt varit en ganska kämpig vecka för mig och då känns det ofta svårare än vanligt att plocka fram olika strategier och redskap. Men jag vet åtminstone att jag har dem någonstans inom mig. Hur svårtillgängliga de än kan kännas ibland, så har jag i alla fall inte glömt dem helt och hållet. Kanske kan man till och med jämföra det med cykling; Vissa dagar kan kroppslig värk, väderförhållanden eller annat göra det svårt att cykla… men det betyder inte att man glömt hur man gör!
För mig har det känts effektivt att plocka bitar ur olika läror och idéer snarare än att gå på en enda linje och bli blind för allting annat. Måste man till exempel tycka att antingen KBT eller psykodynamisk terapi är bäst i alla lägen? Kanske är det så att den ena terapiformen kan vara mer lämplig för en viss person i ett visst läge i dennes liv medan den andra linjen passar bäst vid en annan tidpunkt i livet eller för en helt annan person? Sedan finns det ju en massa andra terapiformer och behandlingsmetoder också… Jag tror på att försöka se nyanser i det mesta. Men jag kan förstås bara tala utifrån mig själv, i första hand.
Sen så är det klart att man i många lägen både bör och behöver (och ”tvingas”?) välja det ena över det andra… tänk bara på hur många val vi ställs inför i vår vardag, stora som små; maträtter, mobilabonnemang, aktiviteter, yrkesval, studieval… Jag skulle ändå bara vilja påpeka att både beslut, val och åsikter ju ofta går att omvärdera. Att man väljer en sak vid en viss tidpunkt måste inte betyda att man väljer det eller kommer tycka likadant för all framtid. Det kan naturligtvis göra det men det måste som sagt inte göra det. Avslutningsvis skulle jag vilja be er att fundera lite mer över det där ordet ”måste”, om ni vill. Vad betyder det för dig?
Kanske kändes det här inlägget mest som nonsens för dig, kanske kunde det ge dig något. Oavsett så vill jag önska er alla en riktigt trevlig helg! ; )
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!
Fredagsbetraktelser: Blå himmel, strålande sol och fågelkvitter
Mars hade knappt hunnit över dörrtröskeln innan blå himmel, strålande sol och fågelkvitter tog stan i besittning. Underbart tycker jag!
För det första tycker jag att det är mycket lättare att stiga upp om morgnarna när solen glimtar in bakom rullgardinen. Eller morgnarna… förmiddagarna handlar det väl kanske snarare om för min del. Jag har dock haft oväntat bra ordning på min sömn den senaste veckan, vilket känns skönt. Ibland glömmer man hur mycket de basala behoven mat och sömn faktiskt påverkar humör och annat. Fast ofta är det kanske snarare så att man vet om det men ändå har svårt att få det ”rätt”.
För det andra så tycker jag folk verkar extra glada och vänliga när solen skiner. De ler mot mig och jag ler tillbaka, i vilken ordning vet jag inte men det spelar nog egentligen ingen större roll. Visst, det är fortfarande halkigt och kallt ute men jag känner mig liksom varmare inombords när det är soligt och ljust.
I tisdags när solen sken som ”aldrig” förr tog jag och min pappa en promenad i Slottsskogen. Det var härligt att strosa omkring och även att bara stå stilla en stund med ansiktet vänt mot solen. Vi försökte mata änderna i dammen med lite bröd, men de verkade måttligt intresserade. Antagligen har de blivit övergödda vid det här laget, med så mycket människor som rör sig i Slottsskogen…
Våren är förstås inte bara lycka och solsken. Många människor tycker att våren är en ganska jobbig tid. ”Ja visst gör det ont när knoppar brister”, skrev Karin Boye. Och även om man tycker att våren är härlig och kan må bra av solen en stund betyder det ju inte att allt är bra helt plötsligt. Hursomhelst hoppas jag verkligen att ni kan njuta åtminstone lite grann av ljuset.
Jag får liksom mer energi när det är sådant här väder och kommer mig för att göra saker som jag kanske har svårare att hitta inspiration och ork till annars. Igår bakade jag till exempel frallor hemma, och personligen tycker jag att de blev väldigt goda. Om någon är nyfiken på receptet så finns det här. Jag ändrade några smågrejer samt lade till russin, havregryn och lite havregrynsgröt. Mums.
En annan sak jag skulle vilja tipsa om är en mycket underhållande bok vid namn Tunnelseende (originaltitel Tunnel vision). Den är skriven av Keith Lowe och jag råkade hitta den för en tia i en second hand-affär nu i veckan. Så fort jag började läsa i den var jag fast. Jag fick behärska mig för att inte skratta högt när jag läste i den på spårvagnen, men när jag väl kom hem kunde jag skratta ut ordentligt. Så denna bok rekommenderar jag varmt, särskilt till dig som har ett gott öga till London. Men det räcker också att du bara helt enkelt gillar roliga böcker!
Vad händer på ÅSS just nu? Våra nya Öppet Hus- tider (kl 17-20) har nu varit i bruk i en månad och jag tror att folk börjat vänja sig vid dem. Har du synpunkter på den ändrade tiden eller om något helt annat så får du väldigt gärna höra av dig!
Tisdag nästa vecka kommer Mats Jacobson, leg. psykolog och leg. psykoterapeut till ÅSS och berättar om mindfulness. Föreläsningen är fullbokad vilket vi alltid tycker är roligt (inte just att det är fullbokat alltså men att så många är intresserade!). Tisdag kväll veckan därpå (16 mars) kommer Åsa Karlsson, leg. sjukgymnast och leg. psykoterapeut från KBT-konsulterna, för att berätta om de tre ångestsyndromen panikångest, social fobi och GAD. En väldigt bra chans att lära sig mer om dessa begrepp, vad som förenar dem och vad som skiljer dem åt. Åsa kommer även att ta upp hur man kan behandla de olika tillstånden.
Kontakta oss om ni vill anmäla er till den här föreläsningen eller någon annan av våra kommande föreläsningar! (Vårens program hittar du här.)
En riktigt solig helg önskar
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg.
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!
Fredagsbetraktelser: Har du träffat dig själv idag?
Vad är det för en konstig fråga, kanske du tänker. Träffar sig själv, det gör man väl hela tiden, det är väl liksom ganska svårt att undvika? Jovisst kan man se det så, men ta gärna och fundera en vända till… Att träffa sig själv, skulle det kunna betyda flera olika saker?
OS-medaljören Björn Ferry sade kort efter sitt guldlopp häromveckan att han inte riktigt hunnit fatta vad som hänt. ”Jag har ju inte haft tid att träffa mig själv efter loppet” sade han och insåg kanske inte själv hur poetiskt det lät. Det han syftade på var antagligen att han helt enkelt inte hunnit landa i sig själv och greppa sin seger, dels för att vissa saker naturligtvis tar lite tid att smälta, dels för att journalister och andra säkert drog i honom från alla möjliga håll. Han hade ännu inte haft tid att stanna upp och tänka efter.
Ibland tycker jag det kan kännas som att man inte är 100 % närvarande, att man liksom inte riktigt är med i det som sker, utanför och inuti. Vissa gånger är väl det en slags försvarsmekanism; att distansera sig en aning från sig själv och sitt. När man lever med en och samma person i ett helt liv (alltså sig själv) är det väl egentligen inte särskilt konstigt om man ibland känner sig lite trött på den personen. Särskilt när man fastnat i ett visst tankespår eller beteendemönster som man har svårt att komma ur…
Jag tror att om man lyckas hitta en balans mellan att stundtals känna sig en aning frustrerad och trött på sig själv – men trots det inte slå ner alltför hårt på sig själv – så kan man vinna mycket. Tecknaren Thorvald Gahlin har sagt: ”Det gäller att ha mod att vara den man är, och inte tappa modet för att man är den man är.” Därmed inte sagt att det är lätt!
Vidare kanske man somliga dagar önskar att man kände sig mer närvarande men når liksom inte dit. Andra dagar kanske man tvärtom helst inte vill vara närvarande. Förra årets Nobelpristagare Herta Müller har skrivit en bok som heter Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv. En både vacker och vemodig titel tycker jag.
Likaväl som man stämmer träff med någon annan kan man väl sätta av tid för att umgås med sig själv? Det där lite slitna begreppet att ”bara vara” kan vara ganska viktigt tycker jag. Sen så är vi ju alla olika. Jag till exempel är en person med stort behov av egentid medan en del människor mår bäst av att ha sällskap större del av tiden. Jag tror inte att det finns några rätt eller fel utan helt enkelt olikheter. Och det är väl tur att vi är olika!
I tisdags kväll fick ÅSS besök av vårens andra föreläsare. Vi var en liten skara som trotsat snö och mörker för att ta del av kvällens ämne, skrattgympa. Med lätt hand och glimten i ögat ledde Lena Thornander oss igenom den serie skrattövningar hon själv utvecklat. Jag kan erkänna att det kändes lite nervöst och ovant men stämningen i gruppen var varm och vänskaplig – som jag tycker att den ofta är här på föreningen.
I dagarna kommer alla medlemmar att få utskick om att det är dags att motionera. Och då handlar det ju alltså inte om att ta sig en joggingtur – även om det också kan vara bra – utan helt enkelt om att man gärna får höra av sig med förslag och synpunkter till föreningen. Det kan exempelvis handla om något man tycker kan förbättras eller bara göras på ett annorlunda sätt. Ni får även väldigt gärna föreslå personer till ÅSS styrelse. Mer info hittar du här.
Avslutningsvis; nu när det är så slaskigt och ruggigt och grått ute kan det vara bra att bli påmind om att för varje dag som går, kommer vi faktiskt ett steg närmare våren!
Hoppas ni får en trevlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg.
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!