Idag kommer jag hem från en kort tripp till London. Jag har bland annat sett en av mina favoritmusiker John Mayer spela på Wembley Arena. Och nu bär det av till Råddehult på läger! Jag hoppas på en riktigt trevlig och härlig helg. Nästa vecka får ni en läger-rapport : )

       Ha det så fint tills dess,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna! 

          Det har varit en innehållsrik vecka för min del, förstår knappt själv hur jag hunnit (och kanske ännu viktigare, hur jag orkat) med allt. Men på något sätt har det gått. Det har varit rep med bandet, två födelsedagskalas i släkten och en del pluggande förutom jobbet. Sen ovanpå det är jag mitt inne i flyttbestyr då jag måste lämna min andrahandslägenhet nu i månadsskiftet. Och idag har jag varit i Trollhättan och skrivit engelskt fonetikprov.

          Ibland tycker jag att man hittar kraft som man inte visste att man hade. Och ibland använder man kanske kraft som man egentligen inte har, vilket inte är riktigt lika positivt… För mig betyder det så mycket att försöka stanna upp i det jag gör och det jag känner precis i stunden, att vara medvetet närvarande. Jag tycker att medveten närvaro hjälper mig att uppskatta de små sakerna extra mycket.

          Som att dela soffa med min kusins fyra veckor gamla kattungar till exempel. Eller äta en isglass i sommarvärmen som äntligen kommit (dock med åska och regn som följeslagare). Eller för all del att prata en stund med en vän eller tända ett gäng värmeljus hemma och lyssna på en (av hundra) favoritskivor… Jag kan även uppskatta små tecken på livets ironi, i brist på bättre ord; som att texten jag skulle översätta på dagens tenta delvis handlade om ”mitt andra hem”, den australiensiska staden Adelaide…

          Veckans musiktips blir dubbelt: dels gamla goda Bob Dylan och hans klassiker The Times They are A-Changing – det finns många pärlor på det albumet, inte bara titelspåret – dels den yngre musikpoeten Ben Harper, och då särskilt hans album The Will to Live från 1997. På tal om liv så är Liv faktiskt ett av mina andranamn, ett namn som jag valt alldeles själv. Jag lade till det förra året och det har starkt symboliskt värde för mig, på flera sätt. Men det kanske jag berättar mer om en annan gång : )

          Med önskan om en härlig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna! 

          Nedan: Min kusins ena kattunge. Man bara smälter!

       Den som upplevt en panikattack vet vilken fruktansvärd upplevelse det kan vara. För ett antal år sedan drabbades jag ganska ofta av panikattacker. De kunde komma i stort sett närsomhelst och ofta var det svårt att hitta en yttre förklaring. Jag led av ett ”rent” paniksyndrom. På senare tid har attackerna tack och lov inträffat mer sällan. Jag har istället mer brottats med annan slags ångest samt depressiva inslag.

          Förra helgen fick jag dock just en panikattack, och det kändes förstås både skrämmande och omskakande. Men jag kan inte påstå att det kom helt som en blixt från klarblå himmel. Det har nog snarare varit på väg ett litet tag nu men jag har inte lyssnat tillräckligt väl på min kropp och de varningssignaler den sänt ut.

     Att de panikattacker man upplever oftast kommer plötsligt och oväntat är ett kännetecken på att man lider av paniksyndrom. Dock kan situationer av stress eller annan påfrestning göra att attackerna ligger extra nära till hands. För mig är ett återkommande misstag eller problem att jag när jag mår extra bra och känner mig stark, lite grann kan glömma bort att hålla en lagom nivå på exempelvis hur fulltecknad jag låter min kalender bli. Och efter ett tag svämmar det liksom över. Det spelar ingen roll hur roliga de aktiviteter jag hittar på är, blir det för mycket så säger kroppen ifrån. Och det är ju inte alls särskilt konstigt egentligen.

       Jag har hört flera andra med ångestproblematik berätta att de också liksom gärna vill passa på att göra så mycket som möjligt i perioder när de mår bättre, men sen kanske trillar ner lite igen för att de pressat sig själva en aning för hårt. Jag tycker inte att det är konstigt heller, att man kan fungera på det viset.

        Missförstå mig rätt. Jag tror absolut på att ta tillfället i akt och ta tillvara på den kraft man har i stunden, men det är när man försöker ge mer än man har som det kan bli bakslag. Var spontan om du mår bra av det och lev så mycket du bara kan i nuet, men kom också ihåg att vara varsam om dig själv och lyssna till just dina behov.

          Att inse sina begränsningar behöver inte nödvändigtvis vara någonting tråkigt eller negativt. Det kan även handla om att lära känna sig själv tillräckligt väl för att veta ungefär när det är dags att bromsa och när det går bra att öka tempot. Sen kan man förstås ändå inte alltid veta säkert vilket som gäller i en given situation och dessutom följa det, men man kan åtminstone försöka så gott man kan.

       Jag tycker att samma sak gäller influenser och olika yttre påverkan; om man vet på ett ungefär vad som brukar få en att må dåligt, kan man åtminstone försöka att minimera just detta. Jag undviker exempelvis att titta på nyheterna och läsa dagstidningar. Och likadant åt andra hållet; det som ofta gör en glad eller lugn kan man försöka föra in så mycket som möjligt av i sitt liv. För mig handlar det till exempel om musik, regelbunden träning och egentid.

       Fråga dig själv vad du tycker om att göra, vad som gör dig glad och vad som gör dig stressad eller ångestfylld. Skriv gärna ner det på papper, om du inte redan gjort det. Eftersom ångest (av olika slag, inte bara panikångest) tenderar att slå ut det rationella tänkandet till viss grad, kan det vara bra att ha något konkret att ta till när det gungar. Ett litet hjälpmedel i strävan efter inre ro och välbefinnande.

       Med önskan om en solig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg

Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!