Igår kväll hade jag min spelning och den blev både mysig och lyckad. Några ÅSS:are satt i publiken, vilket var väldigt roligt. Nervositeten hade slagit till kvällen innan, vilket var mindre roligt, men väntat. Rampfeber kan verkligen kännas precis som ångest, och är väl någon slags ångest, fast det gäller en sådan specifik sak. Just när jag är mitt uppe i den känslan kommer alltid frågan: Är det verkligen värt det? Är det värt att må såhär för att få uppträda med min musik? Men när jag sitter där på scenen sen och efteråt när det är över, så blir svaret alltid ”JA!”. Det är skönt åtminstone.
Jag tror att detta är en fråga många av oss med ångest får ställa till oss själva då och då. Det kan egentligen handla om vad som helst där man utsätter sig själv för något som skapar ångest och oro. Är det värt att känna ångest en stund för att sedan känna tillfredsställelsen av att ha genomfört det som känns svårt? Om det är det kanske exponering är positivt även om det är kämpigt. Sen att man i huvudet tycker att något är värt det behöver ju inte göra det lättare i kroppen. Men det kan i alla fall ibland vara ett bra riktmärke för att veta vad i livet man tycker är värt att kämpa lite extra för.
ungdomsträff och Öppet Hus på föreningen. Innan jag säger hejdå för den här veckan vill jag återigen slå ett slag för vår julfest som hålls om exakt en vecka, fredagen den 10 december. Sista anmälningsdatum är nu på måndag, så se till att anmäla dig om du fortfarande funderar på saken. Jag är säker på att det kommer att bli en riktigt mysig och trevlig kväll, med god mat och gott sällskap. Välkomna! Mer info hittar du på hemsidan (www.angestgoteborg.se).
Med önskan om en mysig helg,
Vimbai Chivungu, deltidsanställd på ÅSS Göteborg
Ris, ros, frågor eller synpunkter om bloggen? Kommentera gärna!


